Hur hänger dans och poesi ihop? Varför har du valt att göra författarporträtt?
Det finns inga ord med i föreställningen. Det är helt enkelt mina favoritförfattare som jag har läst sedan jag var barn, Karin Boye t ex. Victoria Benedictssons dagbok har jag läst sedan den kom ut 1985. Det känns naturligt helt enkelt.
Vad är det med Victoria Benedictsson som fascinerar dig?
Det är framför allt hennes dagbok, Stora Boken. Den utspelar sig 1882-1888 med fokus på åren 86-88. Jag uppfattar den som rå och fascinerande modern.
En del litteraturhistoriker ser Benedictsson som en feministisk föregångsfigur. Hur ser du på det?
Det blir alltid lite komiskt att se historien ur 2010-ögon, och hon skulle definitivt inte själv kalla sig feminist. Men hon är en av de som banade väg, och det kostade henne livet. Hon var ju en del av den då aktuella sedesdebatten om hur män och kvinnor skulle leva ihop. Hon valde varken den ena eller andra linjen utan en tredje väg, som innebar kamratäktenskap mellan män och kvinnor. Men framför allt ville hon bli en fri författare. Hon lämnade ju postmästarhemmet i Hörby och flyttade till Köpenhamn för att få skriva, och gjorde det tills hon inte orkade längre. Hon fick ett kort författarliv. Jag tycker framför allt att dagboken är helt outstanding. Hennes romaner, Fru Marianne och Pengar, är också bra.
Många berättelser om Benedictsson handlar om hennes självmord. Vad tänker du om det?
Det är väl naturligt eftersom det är så dramatiskt. Denna föreställning handlar dock inte om det. När jag började visste jag faktiskt inte vad den skulle handla om, men sedan upptäckte jag att den handlar om att skriva, eller att skapa. Uttryckt i rörelse.
Mer om dansföreställningen finns här och mer om Victoria Benedictsson i bloggen finns här.
Foto: Karin Jantzen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar