Filmtips: Who took the bomp?

Mitt i alla intressanta diskussioner om jämställdhetsarbete inom musik- och klubbvärlden var det väldigt passande att få gå och se filmen om Le tigres sista turné - "Who took the bomp? Le tigre on tour" på Music Doc/Way out West Side Stories.

Fåniga klipp där det spexas i gym blandas med fina konsertklipp som toppas av diskussioner om feminism, queeraktivism och riot grrrl och resultatet blir en inspirerande och peppande film som får vem som helst att vilja starta band.

Ladyfest Malmö rapporterar!

Våra systrar i söder - Ladyfest Malmö har räknat på Way Out Wests bokningar och kommit fram till att det är 21,4% kvinnliga akter. Läs mer om det hele på deras blogg här!

Glasser @ Debaser Medis

Dör lite. Tänker på Björk, tänker på Fever Ray. Samtidigt har de inte med henne att göra. Way out west begår ett stort misstag om de inte bokar Glasser. Punkt.

Way Out West: Intervju med Taken By Trees

(foto: Taken By Trees)

Victoria Bergsman var en del av bandet The Concretes fram tills 2006, då hon startade soloprojektet Taken by Trees. Vi passade på att träffa henne när hon var i stan en sväng för att spela på Way out West.

- Det känns så tråkigt att prata om det. Det borde vara självklart! säger Victoria när vi pratat lite om Ladyfest och fört Arvikafestivalens 50/50-satsning på tal. - Men det är väl så, killar gillar killar. Jag har ingen magisk lösning, men kanske måste man byta bokningsgrupper. Det behöver ju inte vara tjejer men folk som lyssnar på både män och kvinnor.

Ämnet glider in på det som vi ändå ville undvika att fråga om, det här med att alltid behöva prata om hur det är att vara tjej i ett band, men där känner Victoria inte igen sig.
- Nej det har jag faktiskt inte behövt, bara när det handlade om när jag spelade in skivan i Pakistan. Hur det var att vara kvinna där, i en strikt muslimsk miljö.  Och i början med the Concretes när vi bara var tjejer.

Saknar du att spela i band?
- Nej, absolut inte. Det är så otroligt jobbigt att behöva kompromissa. Det funkar inte i längden, det är ju ändå beundransvärt att vi lyckades så länge, men man når en punkt när man vill fokusera på det egna skapandet, jag tror man måste göra så när det handlar om skapande. att följa sin vision fullt ut.

Sedan januari har Victoria bott i Little Italy i New York. Hon har fått ett treårigt artistvisum och hoppas på att kunna stanna kvar där, men hur det blir beror lite på hur det fungerar med bostadssituationen hemma i Sverige. Victoria berättar att hon ägnar sig åt att göra musik men också samma vanliga saker som hemma; jobba på restaurang och spela skivor.

Är New York en inspiration eller distraktion för ditt skapande?
- Inspiration! Jag har alltid tyckt om att vara där, jag känner mig levande och som att allt är möjligt. Jag samlade på mig massor av intryck och har skrivit mycket nytt sedan jag kom till Sverige, mer än på hela tiden i New York, det är kanske så jag får jobba, först samla intryck och sedan ha tråkigt för att få ut det.

Vanligtvis bor Victoria i Stockholm, men hon har också spenderat en del tid i Göteborg och alltid rest mycket, och efter det senaste halvåret i New York är det lite luddigt vad som egentligen är hemma.
- Hemma är där min katt Chico är! Jag har saknat honom nu när jag är i Sverige, jag är van vid att han alltid sover vid min sida. Vi skypade häromdagen, men det blev nästan värre, fick mig att sakna honom ännu mer.

Samma kväll ska Victoria spela i Annedalskyrkan. Victoria tycker egentligen inte om festivalspelningar och är därför nöjd med att få spela i kyrkan, där det finns möjlighet att stänga till och förbereda sig och soundchecka ordentligt. Själv peppar hon på att äntligen få se Panda Bear.

Men, känns det som att det är en ny skiva på gång?
- Ja, nästa år kommer den. Jag drömmer om att spela in på Hawaii, jag hörde en låt med Beach Boys som hade steel guitars, det skulle vara spännande att se hur det skulle bli. Jag väntar på svar från mitt skivbolag Rough Trade nu, för att få ett godkännande av budgeten.

Kommer du att fortsätta såhär, åka till olika ställen och spela in?
- Jag vet inte, det kanske är min grej. Det bara blev så nu.

Och efter det ber vi Victoria fylla i vår Mina Vänner-inspirerade lilla enkät, som ni ser här och som är svårare än en tror att fylla i, och tackar för oss.


Text & intervju: Malin Nordström & Raisa Pennanen

Några suddiga minnen från Way Out West

Steget i Annedalskyrkan, endast några enstaka suddiga foton från läktaren hanns med för resten av tiden var en upptagen med att klappa händerna, fnissa åt mellansnacket eller glädjebubblet i Den här gången eller försiktigt i smyg torka bort lite fukt ur ögonvrån till Vad Ska Jag Göra. Vad än en tänkt innan var det helt enkelt bara att kapitulera totalt för den här duon som kvällen till ära hade tagit med sig en ansenlig mängd kompband.

JJ charmade inledningsvis med en Broder Daniel-cover på Världskulturmuséet och hade den där raspiga lena rösten som en älskar, men ena halvan av duon betedde sig så märkligt på scen att en glömde lyssna. Men fint bildspel var det ju.

... och så Lykke Li med rösten, ljuset och kläderna och svepande tyger i dekoren.

Däremellan hanns det även med att bli dödskär och aningen överkörd av Sleigh Bells distiga noisepop på ett svettigt konsertgolv på Park Lane, förtjusas av Beach House som gjorde sig bra på en lagom solig förmiddag,  lyckas missa Anna Ternheims duett med Henrik Berggren och bli superlycklig för att en faktiskt kom in på Park Lane och lyckas se hela I Blame Coco och inte ens komma ihåg att folk hade hoppats på att Robyn skulle dyka upp för inte behöver hon nån draghjälp dendär Coco Sumner.

M.I.A. :: Fredag :: Flamingo

Var ni där? Mellan Jonsi och The XX. I ljuset av laserstrålar. Med fötterna förankrade i lergeggan. Flamingo 22.30 Fredag.

Det var något av en uppförsbacke. Eller snarare nedförsbacke. En åktur i en nedförsbacke som så många hade skyhöga förväntningar på. Det var en blygsam lutning i början som sedan blev allt brantare och som enligt naturens alla lagar fick det hela att accelerera till en exploderande fest. Mhm! Där fick vi det. Styrkan. Allvaret. Energin. Attityden. Bomberna. I alla dess meningar och beydelser.

XOXO/Ladyfest

Anna von Hausswolff ersätter på Way out West

Jay Electronica ställer in på Way out West men ersätts av Ladydefestfavissen Anna von Hausswolff. Hurra säger vi som haft Track of Time på repeat i hjärtat flera dygn i sträck.

Way out west according to Ladyfest!

Vi i Ladyfest gillar ju Way Out West. De är väl ungefär som alla andra festivaler på det där med jämställda bokningar och vi hytter såklart med fingret men nog kommer en ändå att hitta flera av oss där, i regn eller sol och glada åt att ha knipt åt oss en biljett. Men för att peppa lite extra på de artister som är bokade som är Ladyfestgodkända (minst 50% damer i laget) svängdes det i all hast ihop en liten playlist på spotify med just alla dem. Så, peppa på du också! >> klicka här för listan <<

Sleigh Bells - total Stay Out West-pepp!

Lyckan i att bli kär i ett band som har allt du vill ha - ljuv sång, oändligt med dist och känslan av handklapp - och sen se att de står med på listan bland banden som ska spela på Way Out West, eller ja Stay Out West. Så himla lyckosamt! Sleigh Bells alltså!

(Mer Way Out West-pepp)

Marina and the Diamonds kommer att förgylla Way Out West och Slottskogen

HEMSIDAN MED BILDEN

MYSPACE

BRA LÅT PÅ SPOTIFY

Kulturkalaset

Nu när vi kan sätta en bock och checka av den här helgen, är det bara att simma upp till ytan en snabbis för en nypa luft och sedan dyka ner i en massa roligheter igen. Vi har Göteborgs kulturkalas framför oss och (trumvirvel) Way Out West! Hoppas ni är redo. För från tisdag till söndag levereras kultur i alla dess former: musik, konst, mode, film, litteratur, humor, teater. Med mera. Här presenteras några av de akter/aktiviteter vi ser fram emot:

Designern Annika Berger som har sina rötter i Göteborg och som grundat unisexmärket SWD/Skyward står bla bakom den Modevisning som visas på Götaplatsen på onsdag. Att modevisningen är en tolkning av och med inspiration från vårt kära Göteborg gör ju inte att man blir mindre nyfiken på vad som kommer promeneras fram på catwalken!

På fredag delas Bergsjöns kulturpris ut på Kungstorgets scen. Årets vinnare är ingen mindre än Laleh Pourkarim - hurra! Bergsjöns kulturpris instiftades av Bergsjöns stadsdelsnämnd våren 2008 för att uppmuntra förmågor och gärningar inom konstnärlig verksamhet och bildningsverksamhet eller för insatser som främjar integration inom Göteborgs stad. Laleh kan ni också se spela live redan på tisdag då hon uppträder på Götaplatsen.

I Stadsbiblioteket hittar ni Textival och deras ordspel. Tänk scrabble, kanske alfapet - de kallar det för Textapet. Vi besökare är medskapare till tapeten genom att binda samman bokstäver till meningsfullheter tillsammans med Textival. Och varje morgon kommen en ny mening med litterär anknytning att uppstå med textapeten. Spännande? JA!

Två kvinnor och en cello. Den hyllade duon Lise och Gertrud har entrat scener tillsammans, stora som små, i tio års tid. Detta jubileum kommer att firas med showen "Liv är att ta sig ut" men under Kulturkalaset hittar ni dem Bältespännarparken där de bjuder på sina unika, personliga tolkningar av bla. David Bowie, Cornelis och Beatles.

Dusty Springfield! HBT-Festivalen har dragit ihop det bästa för att göra denna stjärna rättvisa. Ett stort band med komp, stråkkvartett, kör, blåskvartett och så Marit Bergman, Rebecka Törnqvist, Anna Maria Espinosa, Moto Boy, Tingsek, Titiyo och Pauline på det. Ja! Onsdagen är dagen att komma ihåg, Kungstorget är platsen, 20-21 är tiden.

Ännu ett guldkorn hittar vi i Bytiken på kanaltorget. Bland mycket annat kommer det att bytas ord, kläder och upplevelser. DJ Caroline Kabat och DJ Cecilia Karlsson vänder plattor tillsammans med en hel bunt fina uppträdanden, dessutom tittar favoriterna Utopia in och håller DJ-workshop.

Och på tal om Utopia, de både håller akademisk kvart och breakar loss vid Danstältet i Bältesspännarparken på tisdag 17.00, och 18.00 onsdag 16.00 och torsdag 18.00.

Vi tror att framtiden består av till exempel lappteknik, därför gläds vi extra åt Expose – där en enorm mosaik ska skapas, koppla det till ovan nämnda Bytiken, miljötänket och kreativiteten lever och mår väl.

Och Annika. Kära, kära Annika. A.k.a. Hello Saferide och Säkert! Denna makalösa musiker som hyllats från alla håll, som berör oss ända in till hjärteroten med sina texter och underbara toner, ses på Götaplatsens scen torsdag kväll och nej, det vill man inte missa.

Det här kan fortsätta för alltid. Det finns så mycket att se och göra. Vårt sista fintips får handla om film för på onsdag kl. 18 visar Borås konstmuseum konstfilmer ur samlingarna och på fredag kl. 17 visar Doris film sin första långfilm på Bio Roy – hejdundrande hurra för det!