Steget i Annedalskyrkan, endast några enstaka suddiga foton från läktaren hanns med för resten av tiden var en upptagen med att klappa händerna, fnissa åt mellansnacket eller glädjebubblet i Den här gången eller försiktigt i smyg torka bort lite fukt ur ögonvrån till Vad Ska Jag Göra. Vad än en tänkt innan var det helt enkelt bara att kapitulera totalt för den här duon som kvällen till ära hade tagit med sig en ansenlig mängd kompband.
JJ charmade inledningsvis med en Broder Daniel-cover på Världskulturmuséet och hade den där raspiga lena rösten som en älskar, men ena halvan av duon betedde sig så märkligt på scen att en glömde lyssna. Men fint bildspel var det ju.
... och så Lykke Li med rösten, ljuset och kläderna och svepande tyger i dekoren.
Däremellan hanns det även med att bli dödskär och aningen överkörd av Sleigh Bells distiga noisepop på ett svettigt konsertgolv på Park Lane, förtjusas av Beach House som gjorde sig bra på en lagom solig förmiddag, lyckas missa Anna Ternheims duett med Henrik Berggren och bli superlycklig för att en faktiskt kom in på Park Lane och lyckas se hela I Blame Coco och inte ens komma ihåg att folk hade hoppats på att Robyn skulle dyka upp för inte behöver hon nån draghjälp dendär Coco Sumner.
