HUNT. Visst har ni HÖRT dem? Vi hade det stora nöjet att ha dem på scen under årets Åttondemars fest bla. IDAG släpper de sin första EP "Ashes of a Secret Heart". Ooh, det är så förförande. Drömskt. Mäktigt. Omkullvältande på det sättet att falla bakåt i slowmotion och under tiden hinner en tänka tusen tankar, drömma tusen drömmar och fyllas av tusen känslor. Jag vill påstå att "What a night" lätt hade passat i soundtracket till Twin Peaks. En koppling som måhända är väldigt subjektiv då jag håller på att sluka den DVD-boxen i giriga portioner varje tillfälle jag får just nu. Oavsett: tonerna och stämmorna är sköna, mystiska. De får en att sluta ögonen och försvinna till en annan plats... Platsen ni bör försvinna till ikväll är Kulturhamnen. Releasefest för Hunt´s EP.
Det är dock stenhårda regler för anmälan:
1. Du måste ha Facebook.
2. Du måste fylla i "Attending" på FB-eventet (ett Maybe godtages ej för att bli insläppt).
Så vi pekar med hela handen HIT.
Värt att notera är även att HUNT kommer att spela på sommarens färskaste festival Som En Dröm. En festival som är belägen i Sveriges östa delar, närmare bestämt Kolbäck, den 5-7 augusti. Förutom Hunt och ett stort gäng andra grymma artister kommer även VI vara där.
fredag 30 april 2010
måndag 19 april 2010
Rösta på Rättviseförmedlingen
För ett tag sedan intervjuades ju Rättviseförmedlingen här på Ladybloggen. Om du gillade dem tycker jag att du ska passa på och rösta på dem i tävlingen "Gemensam Styrka" så de kan vinna lite pengar och fortsätta sitt välbehövliga och superbra arbete! En gång om dan fram till första maj kan du rösta!
Etiketter:
Rättviseförmedlingen,
tips
torsdag 15 april 2010
Intervju: Linn Hansén om skogssnyftare och glitterjackor
Överröstar dragspelet tallskogen? Är det synd om människorna? Vem bäddar för grindvalarna? Vad längtar verkstadsindustrin efter?
Det är frågor som musikern Anna Gustavsson och poeterna Lina Ekdahl och Linn Hansén berör i poesi- och dragspelsföreställningen "Vem gråter för Jemma Blomhoff" på Folkan.
Underbart låter det som. Såklart. Tre dragspel, en teve, stora känslor, små ord, plötsliga skratt och falska toner är andra komponenter att bereda sig på. Jag tackar och tar emot, och vill såklart veta mer om det hela. Linn Hansén fick därför lov att svara på några korta:
Dragspel, poesi, tallar och industri är ord jag hittar på flyern. Vad betyder allt detta?
Det betyder att vi gjort en föreställning av och med dragspel och poesi, utifrån temat sentimentalitet. I det sentimentala har vi hittat tallar, verkstadsindustri och mycket annat - sjölejon, Immanuel Kant, Flen och Amerika, olika typer av fartyg, och människor det eventuellt är synd om.
Harry Martinsson skriver i en dikt "Dragspelet fick sin största framgång i granskogar / Det var byggt för att överrösta grov tallskog". Den har varit en av våra inspirationskällor. Andra har varit artiklar om cowboypoeter som en gång om året möts ute på vidderna för att skriva dikter och manliga skogssnyftare som går omkring för sig själva i de svenska skogarna, ett nästan oändligt antal sentimentala låtar, och så dragspelen i sig själva då.
Vilka är ni och hur hittade ni varandra och detta projekt?
Jag och Lina Ekdahl är poeter, och Anna Gustavsson är slagverkare och kompositör. Lina och jag hade träffats några gånger men kände inte varandra, men så ringde hon och frågade om jag tyckte det lät roligt att lära mig spela dragspel. Så bestämde vi oss för att göra det. Lina föreslog att Anna, som hon jobbat med tidigare, skulle bli den tredje personen, och det är Anna som lärt oss att spela och som komponerat musiken till föreställningen. Så blev vi till slut en trupp i glittriga jackor.
Vem är Jemma Blomhoff?
Jemma Blomhoff är en person i en av dikterna i föreställningen, som Lina har skrivit.
Har du någon härlig behind the scene-anekdot att bjuda på?
Just nu, dagen efter premiären, känns hela arbetet med föreställningen - från september fram till nu, från Konstepidemin via Fjärås till Folkteatern - som ett enda långt behind the scene-material. Väldigt mycket roligt, och märkligt, har hänt på vägen. Väldigt mycket fortsätter att vara lika märkligt, och roligt.
Vem gråter för Jemma Blomhoff spelas på Folkteatern i Göteborg, Vita scenen
14-17 april 19.30, med en gäst varje kväll. Det är så gott som slutsålt så ge er ut på svarta marknaden för att få er en plats, eller hasta in till biljettkassan och ta en av de sista till lördagens föreställning.
Det är frågor som musikern Anna Gustavsson och poeterna Lina Ekdahl och Linn Hansén berör i poesi- och dragspelsföreställningen "Vem gråter för Jemma Blomhoff" på Folkan.
Underbart låter det som. Såklart. Tre dragspel, en teve, stora känslor, små ord, plötsliga skratt och falska toner är andra komponenter att bereda sig på. Jag tackar och tar emot, och vill såklart veta mer om det hela. Linn Hansén fick därför lov att svara på några korta:
Dragspel, poesi, tallar och industri är ord jag hittar på flyern. Vad betyder allt detta?
Det betyder att vi gjort en föreställning av och med dragspel och poesi, utifrån temat sentimentalitet. I det sentimentala har vi hittat tallar, verkstadsindustri och mycket annat - sjölejon, Immanuel Kant, Flen och Amerika, olika typer av fartyg, och människor det eventuellt är synd om.
Harry Martinsson skriver i en dikt "Dragspelet fick sin största framgång i granskogar / Det var byggt för att överrösta grov tallskog". Den har varit en av våra inspirationskällor. Andra har varit artiklar om cowboypoeter som en gång om året möts ute på vidderna för att skriva dikter och manliga skogssnyftare som går omkring för sig själva i de svenska skogarna, ett nästan oändligt antal sentimentala låtar, och så dragspelen i sig själva då.
Vilka är ni och hur hittade ni varandra och detta projekt?
Jag och Lina Ekdahl är poeter, och Anna Gustavsson är slagverkare och kompositör. Lina och jag hade träffats några gånger men kände inte varandra, men så ringde hon och frågade om jag tyckte det lät roligt att lära mig spela dragspel. Så bestämde vi oss för att göra det. Lina föreslog att Anna, som hon jobbat med tidigare, skulle bli den tredje personen, och det är Anna som lärt oss att spela och som komponerat musiken till föreställningen. Så blev vi till slut en trupp i glittriga jackor.
Vem är Jemma Blomhoff?
Jemma Blomhoff är en person i en av dikterna i föreställningen, som Lina har skrivit.
Har du någon härlig behind the scene-anekdot att bjuda på?
Just nu, dagen efter premiären, känns hela arbetet med föreställningen - från september fram till nu, från Konstepidemin via Fjärås till Folkteatern - som ett enda långt behind the scene-material. Väldigt mycket roligt, och märkligt, har hänt på vägen. Väldigt mycket fortsätter att vara lika märkligt, och roligt.
Vem gråter för Jemma Blomhoff spelas på Folkteatern i Göteborg, Vita scenen
14-17 april 19.30, med en gäst varje kväll. Det är så gott som slutsålt så ge er ut på svarta marknaden för att få er en plats, eller hasta in till biljettkassan och ta en av de sista till lördagens föreställning.
Några frågor till Jaw Lesson
Som Sandra så fint skrivit här nedan kommer lördagskvällen handla om inget annat än mycket av allt, samlat under konserthusets tak.
Svårgreppbart är förnamnet, storslaget är klädseln. Bland många Ladyfest-favoriter i artistraddan hittar vi Jaw Lesson aka Hajen aka Amanda Bergman, inte dumt.
Dumt vore väl däremot att låta henne vara i fred inför detta, så ett litet knippe frågor fick hon lova att besvara. Håll till godo.
- Vad kommer vi att få se på lördag och vilken är din roll i det hela?
Faktum är att jag själv inte är riktigt säker på vad som kommer att ske. Vad jag vet, och har en stark känsla av är dock att detta är något mycket
speciellt och glädjefyllt som jag verkligen skulle stödja i alla lägen eftersom det är ett av få fina projekt som verkligen managerats idogt och hjärtligt i en förhållandevis svår-rodd åker som Sverige. Detta i synnerhet genom två fantastiska människor och musikälskare, paret Barusta-Gäbel. Jag tycker att det är en väldigt fin idé och ett viktigt ställningstagande. Jag ska skräna igenom min sång och sen ska jag bara njuta av resten.
- Efter att du för länge sedan spelade på ett Ladyfest-arrangemang hörde jag folk utbrista att de blev så inspirerade av dig på scen, vad inspireras du själv av?
Jaså, det var roligt att höra. Jag lyssnar otroligt mycket på musik förstås. Vissa människor och vissa musiker. Och jag har stor kärlek till natur. Det gör mina dagar. Så jag plockar med glädje både härifrån och därifrån. Det jag egentligen söker och eftersträvar vad det än gäller, men i synnerhet när det kommer till att göra min egen musik, har alltid varit nån form av symmetri. Så jag samlar på mig en massa saker och sen bygger man kanske ihop en egen matta av det. Ibland är den värd att spara, ibland bara värd att göra.
- Hela projektet känns minst sagt bombastiskt, hur har arbetet inför sett ut? Har du några smaskiga bakom-scenen-anekdoter att bjuda på?
Sanningen skall sägas och då ska jag nog säga att jag faktiskt måste göra dig besviken här. Jag är ju bosatt ganska långt från Göteborg och kommer nog inte ned så ofta och så mycket att jag har hunnit med så mycket verklig kvalitetstid med detta gäng. Det blir mest fram och tillbaka. Så jag har inte hunnit se så mycket smaskigt än. Jag kanske ser nåt på Lördag. Då säger jag kanske till.
- Vilka tror du kommer trivas som bäst där i röda stolarna på i konserthuset?
Jag tror att den som tycker om musik och rött och vill bjuda sig själv på många sinnesintryck kommer att trivas bäst.
Jamendåså, vi ses på lördag.
Svårgreppbart är förnamnet, storslaget är klädseln. Bland många Ladyfest-favoriter i artistraddan hittar vi Jaw Lesson aka Hajen aka Amanda Bergman, inte dumt.
Dumt vore väl däremot att låta henne vara i fred inför detta, så ett litet knippe frågor fick hon lova att besvara. Håll till godo.
- Vad kommer vi att få se på lördag och vilken är din roll i det hela?
Faktum är att jag själv inte är riktigt säker på vad som kommer att ske. Vad jag vet, och har en stark känsla av är dock att detta är något mycket
speciellt och glädjefyllt som jag verkligen skulle stödja i alla lägen eftersom det är ett av få fina projekt som verkligen managerats idogt och hjärtligt i en förhållandevis svår-rodd åker som Sverige. Detta i synnerhet genom två fantastiska människor och musikälskare, paret Barusta-Gäbel. Jag tycker att det är en väldigt fin idé och ett viktigt ställningstagande. Jag ska skräna igenom min sång och sen ska jag bara njuta av resten.
- Efter att du för länge sedan spelade på ett Ladyfest-arrangemang hörde jag folk utbrista att de blev så inspirerade av dig på scen, vad inspireras du själv av?
Jaså, det var roligt att höra. Jag lyssnar otroligt mycket på musik förstås. Vissa människor och vissa musiker. Och jag har stor kärlek till natur. Det gör mina dagar. Så jag plockar med glädje både härifrån och därifrån. Det jag egentligen söker och eftersträvar vad det än gäller, men i synnerhet när det kommer till att göra min egen musik, har alltid varit nån form av symmetri. Så jag samlar på mig en massa saker och sen bygger man kanske ihop en egen matta av det. Ibland är den värd att spara, ibland bara värd att göra.
- Hela projektet känns minst sagt bombastiskt, hur har arbetet inför sett ut? Har du några smaskiga bakom-scenen-anekdoter att bjuda på?
Sanningen skall sägas och då ska jag nog säga att jag faktiskt måste göra dig besviken här. Jag är ju bosatt ganska långt från Göteborg och kommer nog inte ned så ofta och så mycket att jag har hunnit med så mycket verklig kvalitetstid med detta gäng. Det blir mest fram och tillbaka. Så jag har inte hunnit se så mycket smaskigt än. Jag kanske ser nåt på Lördag. Då säger jag kanske till.
- Vilka tror du kommer trivas som bäst där i röda stolarna på i konserthuset?
Jag tror att den som tycker om musik och rött och vill bjuda sig själv på många sinnesintryck kommer att trivas bäst.
Jamendåså, vi ses på lördag.
onsdag 14 april 2010
The Göteborg string theory - vinn biljetter!
NU på lördag hålls det en alldeles speciell konsert på Göteborgs konserthus. Bland annat kommer Ladyfestfavoriterna Anna von Hausswolff och El Perro del Mar uppträda tillsammans med stråkorkestern.
Har precis lyssnat in promoskivan som spelats in för detta och den är alldeles underbar. Sista spåret: El Perro del Mar - A better love. Oj oj njutningen av denna smärtfyllda kvinnoröst i kombination med stråkarna. Personligen tycker jag nog att stråkar förgyller i princip vilken melodi som helst...
19:00 startar konserten, biljetter finns att inhandla här!
Är du något fattigare kanske du är sugen på att få två biljetter alldeles gratis? Gå in på Göteborgs studentradios sida så kan detta gå i uppfyllelse! Vinnaren kommer dras på fredag så skynda skynda! Men skulle du olyckligt nog missa detta via pengabrist, otur eller kanske för starka Band of horsescravings på lördagen, så kommer P3 Live spela in alltsammans så du kan lyssna i efterhand!
I väntan på lördag kan du hålla igång stråktänket med fantastiska Hajen (Jaw lesson).
söndag 11 april 2010
Intervju med Lobelia Barker
Bilmässan i Elmia är en minst sagt intensiv miljö där snygga bilar, motorintresserade besökare i alla åldrar, veteranmotorcyklar, försäljare och branschfolk som demonsterar sina färdigheter samsas. En av dessa utställare är Lobelia Barker som motivlackerar. Just under den här mässan målar hon av Joakim Wikström, och publiken får se hur arbetet med airbrush gradvis växer fram med olika nyanser av grått, från en vag form till ett helt, detaljrikt, porträtt.
Du hade ju en manlig modell på mässan, varför valde du att ha det?
Varje år jag ställer ut här på mässan försöker jag göra något nytt och spännande. Förra året målade jag av en kvinnlig modell, och eftersom jag vill förnya mig valde jag att ha en manlog modell i år. Det är över huvud taget ovanligt att måla av modeller live eftersom det är så svårt. Att ha en manlig modell är något jag inte har hört talas om att någon haft tidigare. Det händer bara inte. Förutom att det är roligt att göra någonting nytt, är det också en liten protest.
När man tittar på det du ställer ut här är det mycket hästar, är det sånt du brukar måla?
Hästar är ett favoritmotiv för mig, jag blir så inspirerad av mina två egna hästar. Speciellt när man gör något annorlunda med dem. Den skulptur jag gjorde för några år sedan i papier mache är något jag hittat på själv; en häst med huggtänder. Det är inget som finns på riktigt, men ett återkommande tema för mig. En annan av mina specialiteter är skelett, och olika sorters flames.
Vad har du för utbildningsbakgrund?
Från början utbildade jag mig ett år KV (konstverksamheten), därefter tre år på Göteborgs Konstskola med inriktningen grafik, och slutligen ett år på Lernia fordon som billackerare. Att jag över huvud taget började med lackering var som fordonslackerare, men efter något år övergick jag till att också göra motivlackeringar. Eftersom jag är utbildad konstnär ville jag jobba kreativt. Det är för svårt att försörja sig som bara konstnär utan att behöva söka bidrag hela tiden, så det här yrket passar mig bra. Här kan man införliva konst i yrkeslivet.
Vilka tekniker arbetar du med?
Under konstutbildningen hade jag grafiskt inriktning, där man lär sig koppartryck, linoleum och så vidare, men jag jobbar också i blyerts, tusch, akvarell, papier mache, etc. På vissa bilar har jag gjort 3d-struktur som ingår i motiven, uppbyggda av olika sorters spackel. Efter att spacklet stelnar går det bra att måla på det. Det är roligt att återuppväcka en teknik som användes mer på 80-talet. Det finns mer bilder och information om vad jag håller på med på min hemsida, lobeliabarker.com
Du hade ju en manlig modell på mässan, varför valde du att ha det?
Varje år jag ställer ut här på mässan försöker jag göra något nytt och spännande. Förra året målade jag av en kvinnlig modell, och eftersom jag vill förnya mig valde jag att ha en manlog modell i år. Det är över huvud taget ovanligt att måla av modeller live eftersom det är så svårt. Att ha en manlig modell är något jag inte har hört talas om att någon haft tidigare. Det händer bara inte. Förutom att det är roligt att göra någonting nytt, är det också en liten protest.
När man tittar på det du ställer ut här är det mycket hästar, är det sånt du brukar måla?
Hästar är ett favoritmotiv för mig, jag blir så inspirerad av mina två egna hästar. Speciellt när man gör något annorlunda med dem. Den skulptur jag gjorde för några år sedan i papier mache är något jag hittat på själv; en häst med huggtänder. Det är inget som finns på riktigt, men ett återkommande tema för mig. En annan av mina specialiteter är skelett, och olika sorters flames.
Vad har du för utbildningsbakgrund?
Från början utbildade jag mig ett år KV (konstverksamheten), därefter tre år på Göteborgs Konstskola med inriktningen grafik, och slutligen ett år på Lernia fordon som billackerare. Att jag över huvud taget började med lackering var som fordonslackerare, men efter något år övergick jag till att också göra motivlackeringar. Eftersom jag är utbildad konstnär ville jag jobba kreativt. Det är för svårt att försörja sig som bara konstnär utan att behöva söka bidrag hela tiden, så det här yrket passar mig bra. Här kan man införliva konst i yrkeslivet.
Vilka tekniker arbetar du med?
Under konstutbildningen hade jag grafiskt inriktning, där man lär sig koppartryck, linoleum och så vidare, men jag jobbar också i blyerts, tusch, akvarell, papier mache, etc. På vissa bilar har jag gjort 3d-struktur som ingår i motiven, uppbyggda av olika sorters spackel. Efter att spacklet stelnar går det bra att måla på det. Det är roligt att återuppväcka en teknik som användes mer på 80-talet. Det finns mer bilder och information om vad jag håller på med på min hemsida, lobeliabarker.com
Etiketter:
Elmia,
intervju,
Lobelia Barker
fredag 9 april 2010
torsdag 8 april 2010
Ytterligare en galen kvinna - missa inte!
Poppea var en tjej som levde i Rom och var gift med en kille hon inte gillade så mycket. Eller, antagligen inte, för sen började hon dejta en annan kille istället. Han råkade vara kejsare och hon blev hans älskarinna. Efter ett tag lyckades hon få honom att dumpa sin fru. Sen lyckades hon få kejsaren att förvisa frugan och mörda sin mamma och nån mer snubbe. Sen blev hon kejsarens nya fru. EPIC WIN LIKSOM! Lite brutalt kanske. Men en spännande historia om maktkamp, inte sant?
Ja alltså, det är inte säkert att det gick till precis såhär, för det finns lite olika historier om vad som egentligen hände och lite olika åsikter om huruvida Poppea var en smart tjej som fick som hon ville eller en galen intrigmakerska som gjorde vad som helst för makt.
Den mest kända skildringen heter Kröningen av Poppea och är en opera av Monteverdi från 1642. Om man vill se en lite nyare och fräschare version ser man till att gå till Atalante imorgon! Då blir det dans och maktkamp i en härlig kombo, av norska Ingun Bjørnsgaard. Kolla facebookeventet också. Och kolla tillbaka här snart för en intervju med Ingun.
måndag 5 april 2010
Superhjältinnor: Les Reines Prochaines!
Les Reines Prochaines är en performancegrupp från Schweiz som funnits sedan 1987 och använder sig av musik, video, fräsiga kostymer och andra spännande inslag i sina föreställningar. Les Reines Prochaine är politiska och spexiga på samma gång. Mycket sympatiskt! Det är tango, det är cabaret, det är pop och folk och det är t ex den fina cover ovan som du säkert redan har hört.
Den senaste föreställningen av Les Reines Prochaines heter Vol d'Art - konstkuppen! Du har chansen att se den redan nu i veckan. Det är fina Högkvarteret som bokat superhjältinnorna, som kommer att finnas i Stockholm den 6 och 8 april (facebookevent) och i Malmö den 10 april (facebookevent). I Göteborg kan du beskåda härligheten på Cinnober Teater i Kolonis regi nu på fredag 9 april.
Mer information om Les Reines Prochaines finns också på deras hemsida.
fredag 2 april 2010
Glad påsk med en liten sång!
Etiketter:
emmy the great,
musik,
video
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)