Har ni sett att DN Kultur i söndagens tidning hade en stor artikel om craftivism – rörelsen som förenar hantverk och aktivism? Bland de många exemplen figurerar bland annat vår egen Stina Nilsson som berättar om Queert stick- och virkcafé, som ni kanske har stött på när de har turnerat runt i regionen under våren. I pappersversionen finns dessutom tips på roliga utställningar på följande muséer under året: Gustavsbergs konsthall, Bildmuséet, Umeå, Kulturhuset, Stockholm, Jönköping läns museum och Östergötlands länsmuseum, Linköping. Perfekt för sommarutflykten! Föredrar du att stanna inne framför datorn tipsar de även om webbplatserna Microrevolt och Stitch for Senate. Läs, beskåda och låt dig inspireras!
måndag 15 juni 2009
Craftivism i DN
Har ni sett att DN Kultur i söndagens tidning hade en stor artikel om craftivism – rörelsen som förenar hantverk och aktivism? Bland de många exemplen figurerar bland annat vår egen Stina Nilsson som berättar om Queert stick- och virkcafé, som ni kanske har stött på när de har turnerat runt i regionen under våren. I pappersversionen finns dessutom tips på roliga utställningar på följande muséer under året: Gustavsbergs konsthall, Bildmuséet, Umeå, Kulturhuset, Stockholm, Jönköping läns museum och Östergötlands länsmuseum, Linköping. Perfekt för sommarutflykten! Föredrar du att stanna inne framför datorn tipsar de även om webbplatserna Microrevolt och Stitch for Senate. Läs, beskåda och låt dig inspireras!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Queer- och feministrörelsen är som vanligt minst tio år för sent. Har vi inte haft den här "diskussionen" om det offentliga rummet till leda nu? Det var ju precis det som Reclaim The City (RTC), Akay och Adams gjorde på '90-talet. Den (eventuella) diskussionen som uppstod då ledde ju ingen vart -- det offentliga utrymmet är idag än mindre, allt mer naggat och kringskuret av kommersiella inhägnader. Sergels torg är ett ypperligt exempel. Reklamen sprider sig likt en cancersvulst i stadsmiljön och snart finns det nog inte många meter gatumiljö eller kollektivtrafik som är reklamfri.
Så länge den kommersiella exploatering inte direkt konfronteras och utmanas i kampen om det urbana rummet kommer "craftivismen" att vara en högst intern angelägenhet, på sin höjd till förtret för de stackars kommunalarbetare som åläggs att städa upp ruttnande, genomsmutsiga garnhärvorna, och därmed vara lika radikal och revolutionär som pysselstunderna i Svenska kyrkans barntimme eller Scouterna.
Det är synd att vi kvinnor näst intill alltid låter vårt engagemang kanaliseras till någonting helt tandlöst. Anarkafeminist-kören är ett annat exempel på värdelös feministisk verksamhet.
Ladyfest arbetar främst inom kulturområdet och vårt syfte är att stärka och skapa utrymme för kulturutövande kvinnor. Enligt dina argument tycks kultur något ganska meningslöst i sig. Det tycker inte vi! Hantverk, menar vi, självklart är en kulturform, men det väcker fortfarande inte så lite motstånd, att upphöja uttrycksformer som traditionellt har varit kvinnosysslor till konst.
Varför, undrar jag, skulle en diskussion om, i det här fallet, det offentliga rummet vara oväsentlig? Eftersom frågan fortfarande väcker stort intresse, är den i högsta grad relevant, även om den inte är det för alla. Och vad är poängen med att döma ut andras ansträngningar för att skapa det samhälle som de vill ha, med de metoder som de kan använda/tycker är roligast/tror mest på? Låt kampen bestå av ett brokigt nät av aktiviteter och jag tror att vi har störst chans att komma någon vart. Därmed inte sagt att vi inte ska ha en diskussion om metoder och hur vi bäst når våra mål, men då ska det vara just en diskussion, på lika villkor. Det tjänar inget till att utbrista: Du är dum! och stanna där.
Jag blir nyfiken på vad du själv tycker borde göras? Vilka metoder är effektiva enligt dig?
Skicka en kommentar