Feministiskt Initiativ har fest på Kontiki – peppas av Gudrun Schyman från F!

Jo! "Fest för all fina" heter galejet på Kontiki ikväll. Spelningar och dansgolv och uteservering och säkerligen en massa livspepp och framtidshopp. Läs mer om prylen på facebook. Så med anledning av dessa festligheter ställde vi några frågor till partiets talesperson Gudrun Schyman. Hon är lika klok som vanligt.

För några år sen var det hippt att kalla sig feminist, idag har ordet inte lika positiv klang. Hur ser du på det? Är det ett viktigt ord?
– Ja, jag tycker det är viktigt att försvara och förklara ordet. Feminismen är det analysverktyg vi behöver för att förstå varför vi har det som vi har det trots att alla säger att vi inte ska ha det så, d.v.s. ojämställt. Hur ska vi förstå att det händer så lite trots att vi vet så mycket om vi inte kan analysera samhället i termer av makt och kön? För det är ju det det handlar om – att ta till sig kunskapen om hur det ser ut när vi ser på hur genuskontraktet formas, hur makten fördelas utifrån kön och hur vi begränsas i våra liv av de alltmer steretopa och tvingande könsrollerna. Normen hindrar oss från att vara de människor och individer vi skulle kunna ha möjlighet att vara. Alla vill inte ta till sig kunskapen och alla vill inte förändra. Alla kvinnor är inte feminister och alla feminister är inte kvinnor. Men det finns både kvinnor och män som tycker att nu får det vara nog, nu vill vi vara människor!

I intervjun med dig i Nöjesguiden # 3 sa du att "patriarkatet är pinsamt". Hur menar du då?
– Jag tycker faktiskt att det är pinsamt att vi inte har kommit längre. Det är år 2010 och vi lever mentalt kvar i 50-talet. Alla fakta finns på bordet. Ingen kan förneka det destruktiva i dominanstänkandet. Trots det sitter det fasat. Att inte fler har förstått att vi måste bryta ner könsmaktsordningen om vi ska kunna ta civilisatoriska steg framåt tycker jag är både genant och pinsamt.

Jag har flera vänner som vill rösta på F! i valet, men som samtidigt vill ha ett regeringsskifte. Vad kan du säga om det, hur ska de tänka?
– Jag tycker de ska tänka att om jag röstar på F! så får jag in ett oppositionsparti i riksdagen. Det finns ingen opposition i riksdagen idag, alla är uppsydda i allianser, i den borgerliga och/eller i s-v-mp. Dessutom får jag in ett parti som ser feminismen som en självständig ideologisk utgångspunkt för det parlamentariska arbetet (vi är först i världen med det!!!) och dessutom får jag in ett parti som kan stödja ett regeringsskifte. F! vill nämligen inte ha kvar regeringen Reinfeldt. Det har blivit mer lönsamt att vara man under den borgerliga regeringstiden (en effekt av skattesänkningar), kvinnor har straffats ut från arbetet genom a-kasseförsämringar (deltiderna) och flera kommuner har infört vårdnadsbidrag (låser in kvinnor och barn), de har ”lovat” att inte förändra föräldraförsäkringen, osv. Det finns alltså tillräckligt med antifeministisk politisk praktik för att vi/F! ska säga – Bort med regeringen!

– Men vi kommer att vara i opposition till s/v/mp också, eftersom de inte på allvar tar i de systemskiftande maktfrågorna, lönerna, arbetstiden och föräldraförsäkringen. Däremot kommer vi att ge vårt stöd till ett regeringsskifte och, i en situation där eventuellt Sverigedemokraterna kommer in och ger sitt passiva stöd till den borgerliga regeringen, där kommer vi att vara den politiska kraft som kan marginalisera dem. Genom vårt stöd till S/V/MP kan vi faktiskt vara garanten för ett regeringsskifte. Och för att SD inte får någon vågmästarroll. Vi kan ta debatten med och mot dem . Vi behöver inte vara rädda för att ”tappa” väljare. Vi har inga att tappa på det området, bara nya att vinna. Alltså – jag ska tänka att jag ska rösta på F! för att jag vill ha en feministiskt politik in i riksdagen, för att jag vill ha ett regeringsskifte och för att jag vill förhindra att SD får makt.

Hur ser du på Sveriges kulturscen utifrån ett feministiskt perspektiv?
– Jag ser samma patriarkala mönster, samma norm, inom hela kulturområdet. Det finns en medvetenhet och ett arbete som pågår, som följd av att protesterna mot mansdominansen har hörts, men det är en lång väg kvar att gå. Det som jag kan bli riktigt förbannad över är att många talar nedsättande om det faktum att det är en majoritet kvinnor som är kulturbärare. Det är alltid mest kvinnor i publiken, överallt, och det kommenteras ibland med att det är ju ”bara” kvinnor som lyssnar/tittar. Aldrig har man väl hört någon säga något nedsättande om att det är ”bara” män som tittar på hockey och fotboll!

Har du några tips till våra läsare på bra musik, böcker eller kulturella events?
– Faktiskt har jag inte det. Det finns självklart ett stort utbud men jag ska ärligt säga att jag hinner hänga med för lite….

Kommer vi att få se dig på Kontiki ikväll eller hur njuter du av fredagsaftonen?
– Jag är inte i Göteborg, tyvärr. Jag kommer att vara i Stockholm och efter en lååång arbetsdag kommer jag att äta middag med ett trevligt gäng av gamla vänner. Med mat i munnen ska vi bl.a. diskutera hur vi ska kunna förnya det ekonomiska språket. Vi måste komma bort från det begränsande ordet ”tillväxt” och skapa något som innehåller det vi vill se att pengarna användas till – hushållning, helhetssyn, hållbarhet, långsiktighet och utveckling.

Fotograf: Elisabeth Ohlson Wallin (på Gudruns hemsida)