Hur kom ni fram till konceptet?
Vi gör projektet som en del av vår utbildning och vi har tillsammans med Röda Sten kommit vi fram till en publik programpunkt i samband med Šejla Kamerics utställning. Konceptet bygger först och främst på att tillgängliggöra utställningen och därefter har vi valt delar av den som vi anser vara viktiga ur ett "glokalt" perspektiv. Vi har valt en workshopliknande form för att vi tror att man lättare tar till sig saker i en trygg miljö där man dessutom får sysselsätta händerna. Även detta hänger ihop med utställningen där Šejla använt sig av stora virkningar som är beställningsjobb skapade av olika kvinnor.
Vad betyder tystnad, att vara tystad, att tystna?
Tystnad i detta sammanhang är förenat med skam och förtryck. Det kända ordspråket "Att tiga är guld" säger något om det, enligt mig. En kvinna som talar högt om problematiska ting är obehaglig att ha att göra med. Om hon talar och blir lyssnad på kan man inte längre ignorera problemen. Att vara tystad är att vara instängd utan friheten att hantera sin egen situation. Att tysta är att förtrycka. Tysta gör man genom att förbjuda men även, kanske framför allt, genom att inte lyssna.
Hur är Šejla Kameric intressant i en samtida och lokal kontext?
No More Drama är inte bara relevant i en krigskontext, den går även att applicera på dagens Göteborg. Kvinnor utsätts för våld överallt i värden. Oavsett om det är psykiskt eller fysiskt våld tenderar de att tystas ner av sitt samhälle och upplever ofta skam över det som hänt dem. Kriget i Bosnien är något som Šejla präglas av vilket lyser igenom i hennes verk och i Göteborg lever många människor som varit med om krig vilket gör utställningen relevant för göteborgarens identitet.
Har ni stött på några intressanta spår/inspirationskällor/texter/konstnärer i arbetet med detta som ni vill tipsa om?
Arbetet har gått ut på att prata i allmänhet med människor om de teman vi berör och det har varit många givande samtal med flera olika människor För att snabbt nämna några så har vi Marika Griehsel och hennes dokumentärfilm Kvinnornas Krig och organisationen Kvinna till kvinna som hjälper kvinnor i utsatta situationer som till exempel i krig. På workshopen framträder Trifa Shakely som är som är socialarbetare, asylrättsaktivist och initiativtagare till kampanjen Ain't I a woman. En stor inspirationskälla har även varit Ladyfest och vår samarbetspartner Stina Nilsson som kommer att hålla i workshopen.
Vi har utgått från bland annat den grekiska myten om Phelomela och Lisbeth Larssons artikel DN "Konsten att tysta en kvinna". Röda Stens Intendent, Edi Muka som jobbat med utställningen har bidragit med mycket av sina tankar och tolkningar vilket har varit avgörande för grunden i vårt arbete. Šejla Kamerics tidigare verk är också mycket intressanta.
Vad spelar hantverket för roll i politiken och samhället, enligt dig?
Hantverk i allmänhet har en historisk betydelse som spelat roll i samhällets utveckling och kulturpolitiska ismer genom tiderna. Men för att smalna av det lite till det textila hantverket så spelar det en roll ur ett genusperspektiv. Det textila hantverket har genom historien varit ett sätt att bearbeta och berätta när man inte på något annat sätt kan göra sin röst hörd. Men då textilt hantverk förknippas med kvinnlighet har det som allt annat som anses bara kvinnligt fått en mycket låg status. Detta faktum vill vi problematisera och belysa genom Röstverket. Genusdebatten är tyvärr inte så aktuell som den borde i partipolitiken och det gör det extra viktigt att aktualisera den i samhället och i kulturen.
Jag vill också understryka att vi belyser just kvinnors utsatthet i Röstverket men problematiken går att etablera på alla olika kön och alla, oavsett kön, är välkomna till Röda sten på Söndag.
Läs vidare om:
Šejla Kameric
Marika Griehsel och filmen Kvinnornas Krig
Kvinna till kvinna
Trifa Shakely
Ain't I a woman
Lisbeth Larsson och hennes artikel Konsten att tysta en kvinna
Och bege er sedan till Röda Sten på söndag, här finns det hela som event på Facebook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar